Seriefrämjandet kommer inte stå längst fram
Det finns en del tjafs emellanåt om vilken organisation som Seriefrämjandet borde vara, och hur de ska vara och så vidare. En del kräver att den ska ta ett större ansvar för att föra fram den alternativa seriekulturen, men det kommer aldrig Seriefrämjandet att kunna göra, organisationen kommer alltid att bestå av i alla fall minst en fraktion med män i fyrtioårsåldern som vill bara vill prata och diskutera om de serier som de läste när de de var 9-12 år. Det är något som har blivit extra tydligt sedan jag drog igång Seriefrämjandets forum (förlåt mig, jag visste inte vilka krafter jag släppte lös).
Seriemediet för mig är en konstform som hela tiden står under utveckling, och om vi ska fokusera på nostalgi, kommer inte konstformen någonstans. Om Picasso hade ägnat sig åt nostalgi hade 1900-talets konst sett helt annorlunda ut.
Seriefrämjandet kommer inte vara den röst som för fram den alternativa seriekulturen, den måste föra fram sig själv, och den måste bli bättre på att synas. De gamla alternativen, Galago och sedan Kartago har sin position klara, och det är tveksamt om de kommer att förändras. Vi behöver nya sammanhang, nya uppstickarförlag. Ett exempel är nättidningen babian.se - ett annat är Kolik förlag - båda har dock en liknande röst som Galago och Kartago, då de som driver den delvis är formade av dem. Och så har vi C'est Bon, som i Sverige står för en helt egen röst. Jag hoppas att även Komika lyckas med att föra fram den alternativa seriekulturen. Men det är inte upp till mig att bedömma.
Vad jag ville komma till är att jag är förvånad över att fler inte försöker sätta ihop en grupp av människor som gemensamt för ut sina alster - det fanns frön i grupperingar som Dotterbolaget och Polly Darton, men de behöver sikta högre. Fanzine är ok, men det är inte förrän men börjar att ge sig in i större projekt som det börjar att synas, och verka, på riktigt. Seriefrämjandet kommer inte vara en katalysator för sådana projekt, men de projekt som vill ha stöd av Seriefrämjandet kommer säkert att kunna få det på ett eller annat vis. Det har Komika fått, det har C'est Bon fått.
Seriemediet för mig är en konstform som hela tiden står under utveckling, och om vi ska fokusera på nostalgi, kommer inte konstformen någonstans. Om Picasso hade ägnat sig åt nostalgi hade 1900-talets konst sett helt annorlunda ut.
Seriefrämjandet kommer inte vara den röst som för fram den alternativa seriekulturen, den måste föra fram sig själv, och den måste bli bättre på att synas. De gamla alternativen, Galago och sedan Kartago har sin position klara, och det är tveksamt om de kommer att förändras. Vi behöver nya sammanhang, nya uppstickarförlag. Ett exempel är nättidningen babian.se - ett annat är Kolik förlag - båda har dock en liknande röst som Galago och Kartago, då de som driver den delvis är formade av dem. Och så har vi C'est Bon, som i Sverige står för en helt egen röst. Jag hoppas att även Komika lyckas med att föra fram den alternativa seriekulturen. Men det är inte upp till mig att bedömma.
Vad jag ville komma till är att jag är förvånad över att fler inte försöker sätta ihop en grupp av människor som gemensamt för ut sina alster - det fanns frön i grupperingar som Dotterbolaget och Polly Darton, men de behöver sikta högre. Fanzine är ok, men det är inte förrän men börjar att ge sig in i större projekt som det börjar att synas, och verka, på riktigt. Seriefrämjandet kommer inte vara en katalysator för sådana projekt, men de projekt som vill ha stöd av Seriefrämjandet kommer säkert att kunna få det på ett eller annat vis. Det har Komika fått, det har C'est Bon fått.
Etiketter: Seriefrämjandet
<< Hem