Saknar SeF en seriepolitisk strategi?

Ska försöka släppa att diskutera kring Seriefrämjandet, men Göran Ribe nämnde något i forumet som jag inte kan släppa (att han sedan förvränger min kritik mot Seriefrämjandets forum, det bjuder jag på - och ja, jag vill skapa opinion).

Vad vill Seriefrämjandet egentligen i dag, vad är det primära syftet? Och vad är Seriefrämjandets seriepolitiska strategi? Jag har ingen aning.

Som så många har sagt före mig så kan jag personligen inte ställa mig bakom att "främja" allt inom seriekulturen, för precis inom alla konst så finns det självklart sådant som är bra, och sådant som är riktig skit. Att Seriefrämjadet har ett pris som Urhunden sänder ju ut signaler att de vill belöna de serier som är just bra. Men det är inget som jag ser inom den övriga verksamheten, och som är absolut osynligt i Bild & Bubbla och på hemsidan. Ja, det är en ideell organisation med begränsade resurser, men då borde verkligen de resurserna koncentreras till det väsentliga.

Om man tittar på andra främjanden och liknande grupperingar försöker de ju ofta förmedla ut saker som de tycker är de bästa inom deras intresseområde. Och här ligger givetvis det känsliga med hela Seriefrämjandet som organisation. En konstform som fortfarande ofta betraktas som "dålig" utifrån, får problem då hela organisationen samlar alla serieintresserade. Från de som anser att katten gustaf är det bästa som finns, till de som tycker att Chris Ware borde få nobelpriset i litteratur. Och organisationen vill inte kliva på några ömma tår och omfamnar allt och alla. Och vem eller vad ska avgöra vad som är bra serier, som man ska pusha extra för, och föra fram som bra exempel. Är Urhunden budskapet? Då borde priset breddas att även omfatta enskilda serier i serietidningar.

Tillbaka till den seriepolitiska strategin - givetvis hänger det ihop med frågan om vad som egentligen är "bra" tecknade serier. Vilken är planen för att fortsätta att lyfta fram seriemediet, vilka är verktygen? Om verktyget är Bild & Bubbla så behöver man nog reformera den en del. En bättre närvaro på nätet borde stå högt på priolistan. Och då inte bara att ha en webbplats, utan också att den används till något vettigt, det vill säga fylls med innehåll, som ska verka för att förstärka seriernas som konstform. I alla fall om jag får säga mitt.

Seriefrämjandet kommer inte stå längst fram

Det finns en del tjafs emellanåt om vilken organisation som Seriefrämjandet borde vara, och hur de ska vara och så vidare. En del kräver att den ska ta ett större ansvar för att föra fram den alternativa seriekulturen, men det kommer aldrig Seriefrämjandet att kunna göra, organisationen kommer alltid att bestå av i alla fall minst en fraktion med män i fyrtioårsåldern som vill bara vill prata och diskutera om de serier som de läste när de de var 9-12 år. Det är något som har blivit extra tydligt sedan jag drog igång Seriefrämjandets forum (förlåt mig, jag visste inte vilka krafter jag släppte lös).

Seriemediet för mig är en konstform som hela tiden står under utveckling, och om vi ska fokusera på nostalgi, kommer inte konstformen någonstans. Om Picasso hade ägnat sig åt nostalgi hade 1900-talets konst sett helt annorlunda ut.

Seriefrämjandet kommer inte vara den röst som för fram den alternativa seriekulturen, den måste föra fram sig själv, och den måste bli bättre på att synas. De gamla alternativen, Galago och sedan Kartago har sin position klara, och det är tveksamt om de kommer att förändras. Vi behöver nya sammanhang, nya uppstickarförlag. Ett exempel är nättidningen babian.se - ett annat är Kolik förlag - båda har dock en liknande röst som Galago och Kartago, då de som driver den delvis är formade av dem. Och så har vi C'est Bon, som i Sverige står för en helt egen röst. Jag hoppas att även Komika lyckas med att föra fram den alternativa seriekulturen. Men det är inte upp till mig att bedömma.

Vad jag ville komma till är att jag är förvånad över att fler inte försöker sätta ihop en grupp av människor som gemensamt för ut sina alster - det fanns frön i grupperingar som Dotterbolaget och Polly Darton, men de behöver sikta högre. Fanzine är ok, men det är inte förrän men börjar att ge sig in i större projekt som det börjar att synas, och verka, på riktigt. Seriefrämjandet kommer inte vara en katalysator för sådana projekt, men de projekt som vill ha stöd av Seriefrämjandet kommer säkert att kunna få det på ett eller annat vis. Det har Komika fått, det har C'est Bon fått.