2007-05-02

Att ta betalt för serier

På en debatt på SPX som avslutades nyligen kom vi in en del på att man som serieskapare inte ska jobba gratis, utan att man ska betalt för sina verk. Givetvis finns det fall då man kan jobba utan betalning - om man trivs i ett sammanhang där det inte finns möjlighet till betalning, som kanske för en förening eller liknande. Men en dagstidning eller större tidskrift som inte vill betala, som betalar andra för material ska ni bara ge fingret.

Men vad ska man ta betalt? Vad är rimligt? Detta beror på sammanhanget. Svenska tecknare är en organisation som bland annat arbetar för tecknares rättigheter, och de har tagit fram en prislista med rekommendationer för vad man ska ta betalt för serier, den brukar inte viftas med offentligt, men jag tror inte den är hemlig, jag lyckades luska fram den i alla fall:

Seriealbum
- förskott 50% av royaltyn på första upplagan
- royalty 25% av f-priset

Strippserie (per stripp)
- dagspress 3000:-
- tidskrift 4000:-
- serietidning 4000:-

Söndagsstripp (dubbelstrip/halvsida)
- dagspress 4000:-
- tidskrift 5500:-
- serietidning 5000:-

Seriesida
- dagspress 6500:-
- tidskrift 8000:-
- serietidning 6500:-

Längre serie (pris per sida)
- tidskrift 6000:-
- serietidning 4500:-

Detta är alltså de priser som Svenska tecknare rekommenderar att serieskapare ska ta betalt för sina serier, och fast att jag ofta är den första säga att serieskapare måste lära sig att ta betalt så har jag väldigt mycket att invända mot listan.

Den första punkten går jag helt med på - det är det vanliga arvodet som Sveriges Författarförbund rekommenderar, och är helt verklighetsbaserat - hur mycket någon tjänar beror alltså på upplaga och hur den säljer. Men sedan blir det mycket verklighetsfrämmande för serieförlag. Tänk er att en antologi som Galago hade betalat 4500 per sida till tecknarna - då hade kostnaden för serierna nästan varit en miljon per nummer (varje nummer är på 200 sidor). Det förstår ni säkert att det är inte möjligt, vet inte hur många prenumerationer de skulle behöva komma i för att täcka det. Betalningen måste alltså hänga på de reella förutsättningarna för att kunna vara verklighetsbaserade. Förutsättningar som täcker in upplaga och sammanhang.

Vi har ett system i Sverige som möjliggör för icke kommersiella serieskapare att få möjlighet att arbeta, och det är stipendier. En som jobbar för Fantomen kan få vettigt betalt direkt från förlaget, för den finns en stor upplaga att få in pengar på, en som jobbar åt en mindre tidning, som Galago (om vi nu kan kalla Galago för tidning längre...), kan inte få samma summor - men har en möjlighet att söka stipendier för att ändå kunna arbeta. Det kan tyckas dumt av vissa, men det är system som vuxit fram för att vi båda ska kunna ha en mainstream konst och en alternativ - de är i slutändan ändå beroende av varandra - och en konstnär kan vandra från den ena gruppen till den andra.

Om man skulle göra en jämförelse, en mycket orättvis dock, så skulle det rekommenderade priset för en tavla av Peter Dahl vara lika hög som för en av mig (tro mig - det är nog ingen som skulle vilja ha en tavla av mig på väggen...). Det är bra att Svenska Tecknare tagit fram en rekommenderad prislista, men det behöver mer jobb för att kunna fungera med verkligheten för serieförlagen.

Etiketter: ,