Myten om den svenska serieläsaren, del 3

Ted Stridh postade i sin blogg ett inlägg som jag försökt förstå mig på vad han egentligen menar. Men jag tror i alla fall att kontentan är:

1. att småförlagen borde publicera mer av någon sorts allmängiltiga strippserier, och ge ut serietidningar för att dra läsare till sina andra, mer seriösa, serier, som man blandar upp innehållet med. För att vänja dem på något sätt.
   
2. att småförlagen främst ger ut serier som vänder sig till andra småförlag och serieskapare som själva skapar liknande serier.
3. att serieskolorna främst producerar serieskapare som är intresserade av göra smala alternativa, självbiografiska serier.

Inget kunde vara mer fel. Mina svar, utifrån mitt perspektiv, jag kan inte vara generaliserade över vad de som jobbar med andra förlag skulle svara.

1. Om ett litet förlag börjar att publicera saker som det egentligen inte är intresserade av blir det lätt falskt, och svårt att hitta rätt, då man helt enkelt inte känner till denna grupp av läsare. Det är ett stort jobb att driva ett förlag,och om man skulle ge sig in på områden man inte behärskar så är man snart vilse i pannkakan. Man har en utgivning av en anledning - man vill helt enkelt publicera det man gör. Att dessutom dra igång en serietidning är en stor apparat som lätt kan sluka hela budgeten. Man behöver inte vänja in läsare för att de ska hitta till småförlagens utgivning. Det som behövs är att småförlagen lyckas kommunicera med bokhandel och läsare om vad man ger ut. Det är så man hittar nya läsare. Att synas med de böcker som man vill ge ut. Inte dölja den i en annan förpackning (påminner mig en gammal sketch där någon köpte typ Vi föräldrar inrullad i en porrblaska), eller "vänja" läsaren med andra serier.
   
2. Om jag hade gett ut serier som bara hade vänt sig till andra småförlag och serieskapare som arbetar i liknande stilar så hade jag gått i konken efter första albumet. Jag tror att Ted missar att vi som håller på med förlagsverksamhet faktiskt säljer våra böcker utanför Seriefrämjandet...
3. Om det finns en stil som många av de som går på serieskolorna arbetar i så är det om något mangainfluerat. Det självbiografiska är i minoritet.
   

Ted menar säkert väl. Men det gör det inte inte till mer vettigt. Småförlagen behöver inte ge ut massproducerade strippserier, vi behöver inte ens tycka om dem. Vi behöver ge ut böcker som vi själva älskar och kan kommunicera utåt med våra tilltänkta läsare med. Serieläsare finns överallt, och de behöver inte "fostras" in i serieläsandet av Nemi eller Pondus. De behöver bra böcker, helt enkelt.