Moralpredikande ankist om den farliga mangan

Att inte så många röster har hörts från de konservartiva moralpredikarna om mangans intåg i Sverige är förvånande, det är ju många som älskar att ropa på varg då det rör populärkultur.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet försöker nu en fil lic i litteraturvetenskap, Åsa Johansson, även ordförande i ankistföreningen NAFS(K), att råda bot på detta. Hon har skummat sig igenom en hög av titlar från den svenska mangautgivningen. Främst den som har kommit på Bonnier Carlsen, kan man anta efter de exempel hon tar upp i artikeln. Hon har verkar också ytligt att ha skummat igenom litteratur kring manga och andra tecknade serier - för någon läsare av andra tecknade serier än Kalle Anka verkar hon inte vara till vardags.

Debattartikeln har rubriken "Sockersöta superhjältar i korta kjolar". Redan här kan man ana oråd. Hur många superhjälteserier har du läst från Japan som publiceratas i Sverige? Och hur många av dessa superhjältar har haft korta kjolar? Hm, just det ja... det var inte många det. Kvinnliga hjältar finns det däremot många, och läsare av tecknade serier vet ju att det är skillnad, dock verkar inte Åsa Johansson veta detta, hon verkar inte heller ha någon vidare bra koll på seriemediet överhuvudtaget, trots ordförandeskap i ankistföreningen och trots att hon har handlett serierelaterade uppsatser vid universitet. Detta skriver hon om manga i artikeln:

En av de främsta skillnaderna ligger i bildlösningarna. Sidorna är uppbyggda på ett annat sätt än vad vi är vana vid, och serie­skaparen förhåller sig friare till serierutornas och pratbubblornas ramar, vilket för en ovan läsare kan ge ett oordnat intryck. Det förstärks också av att läsaren i högre grad än i västerländska serier själv behöver fylla i information mellan rutorna, till följd av ymnigt förekommande perspektiv- och scenbyten.

Det låter som om hon egentligen beskriver en vanlig seriesida, på något klumpigt vis, och skillnaden på den och en strippserie.

Åsa Johansson verkar inte ha särskilt bra koll på den japanska kulturen och samhället överhuvudtaget, och det kan vara därför som hon har svårt att förstå den. Hennes position blir nedsättande kring japansk kultur i allmänhet, och jag luktar en unken doft av 'vi är minsann mycket bättre, och vi har mycket mer moral än er', en smått rasistisk och nedsättande ståndpunkt, som blir extra tydlig när hon skriver:

När det börjar produceras mer svensk manga slipper vi kanske också de stereotypa könsmönster som förmedlas i många av de japan­ska serier­na. Dessa förlegade bilder av kropp och kön står nämligen inte att finna i den svenskproducerade ”Stall Norrsken”, och möjligen är det ett tecken på att mangautgivningen i Sverige är på väg mot andra ideal.

Hon poängterar i artikeln flera gånger att hon pratar om den svenska mangautgivningen, och den har ju sina tydliga brister, det kan jag hålla med om, men att den skulle vara farlig på något sätt (om nu inte låg kvalité kan vara farlig...), kan jag inte se. Men andra gånger så pratar hon om mangan som helhet, och hon tar främst upp saker som är 'skrämmande'. Samtidigt verkar hon inte veta vad manga egentligen är:

I Japan är manga ett samlingsbegrepp för tecknade serier och inte en stil på det sätt som det har blivit i Sverige.

Nej i Japan är inte manga samlingsbegrepp för tecknade serier, manga betyder tecknade serier, och här i Sverige använder vi det för att beskriva att serierna är från Japan (ja, något flummigt använder vi väl det om serier som påminner i stilen också - men jag tror inte att en svensk mangaläsare skulle kalla Kalle Svenssons serier för manga, men det gör ÅSa Johansson).

Sedan får hon inte heller det enklaste rätt, i artikeln skriver hon att utgivningen av pocketar och album har fyrdubblats sedan 2004. 2004 utkom det cirka 190 pocketar och album. 2006 cirka 330. Jag tror nog att Åsa Johanssons mattelärare skäms just nu.

Nej, Åsa Johansson, om du ska ropa på vargen är det nog dags att du lär dig att skilja på en varg och en pudel. Visst finns det sexism i mangan. Men det gör det i Kalle Anka också. Den tar sig bara olika uttryck.