Flaxande rädd man i Skånskan

Det finns en del människor som inte förstår humor. Ibland är det en viss typ av humor, ibland förstår de ingen humor alls. Jag vet inte vilken av dessa två kategorier som krönikören Alf Ronnby tillhör. Men i en flaxande krönika nära kalkonarten i Skånska Dagbladet är han mycket upprörd. Han har sett alster av Dotterbolaget, verkar mest som han har stött på deras hemsida och klickat på några länkar, och han verkar att ha skådat djävulen. Han har heller inte kollat fakta. Utan flaxar på som en baktung kalkon som inte förstår att det som Dotterbolaget sysslar med är satir.

Dotterbolaget har svarat Alf Ronnby i dagens skånskan, jag känner att jag inte behöver tillföra något, de skriver följande:

Dotterbolaget står för ökad jämställdhet för män och kvinnor. Vi menar på att alla – både män och kvinnor – förlorar på att tvingas in i förlamande könsroller, där vi förväntas agera och vara på ett visst sätt utifrån vilket kön vi råkar tillhöra. På intet sätt hatar vi män, det är maktobalanser i samhället som vi sätter oss emot.

Dotterbolaget ifrågasätter maktstrukturer i samhället, vad gäller könsskillnader, klass, sexualitet, etnicitet, religion et cetera. Vi vill arbeta för ett samhälle där alla får plats, inte enbart vita, heterosexuella medelklassmän.

Serien som citeras i Alf Ronnbys krönika är gjord som en skarpt satiriskt betraktelse över det våldsamma samhälle vi lever i. Ur sitt sammanhang framstår texten som helt lösryckt. Ironi som stilgrepp är krävande för läsaren, men eftersom det är slagkraftigt så används det ofta i seriesammanhang.

Malmö 070312
Karin Didring, Susanne Johansson, Sara Granér, Sofia Olsson, Stina Hjelm och Sara Elgeholm för Dotterbolaget.

Jag kan inte skriva det bättre själv. Som vanligt när det gäller tecknade serier så låter alltså tidningar vem som helst säga precis vad som helst utan krav på fakta. Att människan den här gången verkar vara en mindre rättshaverist (en snabb koll på hans hemsida), ökar knappast Skånskans journalistiska trovärdighet.

Moralpredikande ankist om den farliga mangan

Att inte så många röster har hörts från de konservartiva moralpredikarna om mangans intåg i Sverige är förvånande, det är ju många som älskar att ropa på varg då det rör populärkultur.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet försöker nu en fil lic i litteraturvetenskap, Åsa Johansson, även ordförande i ankistföreningen NAFS(K), att råda bot på detta. Hon har skummat sig igenom en hög av titlar från den svenska mangautgivningen. Främst den som har kommit på Bonnier Carlsen, kan man anta efter de exempel hon tar upp i artikeln. Hon har verkar också ytligt att ha skummat igenom litteratur kring manga och andra tecknade serier - för någon läsare av andra tecknade serier än Kalle Anka verkar hon inte vara till vardags.

Debattartikeln har rubriken "Sockersöta superhjältar i korta kjolar". Redan här kan man ana oråd. Hur många superhjälteserier har du läst från Japan som publiceratas i Sverige? Och hur många av dessa superhjältar har haft korta kjolar? Hm, just det ja... det var inte många det. Kvinnliga hjältar finns det däremot många, och läsare av tecknade serier vet ju att det är skillnad, dock verkar inte Åsa Johansson veta detta, hon verkar inte heller ha någon vidare bra koll på seriemediet överhuvudtaget, trots ordförandeskap i ankistföreningen och trots att hon har handlett serierelaterade uppsatser vid universitet. Detta skriver hon om manga i artikeln:

En av de främsta skillnaderna ligger i bildlösningarna. Sidorna är uppbyggda på ett annat sätt än vad vi är vana vid, och serie­skaparen förhåller sig friare till serierutornas och pratbubblornas ramar, vilket för en ovan läsare kan ge ett oordnat intryck. Det förstärks också av att läsaren i högre grad än i västerländska serier själv behöver fylla i information mellan rutorna, till följd av ymnigt förekommande perspektiv- och scenbyten.

Det låter som om hon egentligen beskriver en vanlig seriesida, på något klumpigt vis, och skillnaden på den och en strippserie.

Åsa Johansson verkar inte ha särskilt bra koll på den japanska kulturen och samhället överhuvudtaget, och det kan vara därför som hon har svårt att förstå den. Hennes position blir nedsättande kring japansk kultur i allmänhet, och jag luktar en unken doft av 'vi är minsann mycket bättre, och vi har mycket mer moral än er', en smått rasistisk och nedsättande ståndpunkt, som blir extra tydlig när hon skriver:

När det börjar produceras mer svensk manga slipper vi kanske också de stereotypa könsmönster som förmedlas i många av de japan­ska serier­na. Dessa förlegade bilder av kropp och kön står nämligen inte att finna i den svenskproducerade ”Stall Norrsken”, och möjligen är det ett tecken på att mangautgivningen i Sverige är på väg mot andra ideal.

Hon poängterar i artikeln flera gånger att hon pratar om den svenska mangautgivningen, och den har ju sina tydliga brister, det kan jag hålla med om, men att den skulle vara farlig på något sätt (om nu inte låg kvalité kan vara farlig...), kan jag inte se. Men andra gånger så pratar hon om mangan som helhet, och hon tar främst upp saker som är 'skrämmande'. Samtidigt verkar hon inte veta vad manga egentligen är:

I Japan är manga ett samlingsbegrepp för tecknade serier och inte en stil på det sätt som det har blivit i Sverige.

Nej i Japan är inte manga samlingsbegrepp för tecknade serier, manga betyder tecknade serier, och här i Sverige använder vi det för att beskriva att serierna är från Japan (ja, något flummigt använder vi väl det om serier som påminner i stilen också - men jag tror inte att en svensk mangaläsare skulle kalla Kalle Svenssons serier för manga, men det gör ÅSa Johansson).

Sedan får hon inte heller det enklaste rätt, i artikeln skriver hon att utgivningen av pocketar och album har fyrdubblats sedan 2004. 2004 utkom det cirka 190 pocketar och album. 2006 cirka 330. Jag tror nog att Åsa Johanssons mattelärare skäms just nu.

Nej, Åsa Johansson, om du ska ropa på vargen är det nog dags att du lär dig att skilja på en varg och en pudel. Visst finns det sexism i mangan. Men det gör det i Kalle Anka också. Den tar sig bara olika uttryck.