Nostaligi förstör

På Salon kan man läsa en intressant essä av Douglas Wolk, Comic fans grow up, ett utdrag från hans kommande bok "Reading Comics: How Graphic Novels Work and What They Mean". Det finns mycket i den texten som går att applicera på det svenska.

Mycket av de serier som ges ut i bokform i Sverige är nostalgiutgivning, till exempel alla de barnserier som ges ut för vuxna av Egmont i böcker med hårda pärmar. De senaste åren har de eskalerat - som med de samlade årgångarna av Kalle Anka, Fantomen och Bamse. Jag läste Fantomen, Kalle Anka och Bamse som ung, men jag förstår inte varför jag skulle läsa dem som vuxen inom hårda pärmar och mer påkostat tryck. Men det är många som tycker om det, så många att det med all säkerhet kommer att komma mer sådana här satsningar. Det finns en marknad, ja, men det är en marknad som långsamt bedövar och förstör förutsättningarna för utgivningen av nya serier.

Egmont är i mångt och mycket ännu fegare än förlagen för "oillustrerad litteratur". Då de satsar främst på bästsäljare så går Egmont ett steg längre, de gamla bästsäljarna.

Man kan knappast anklaga förlagen för att de ger ut böcker som folk vill ha, min anklagan är till dem som köper dem. Väx upp. Nostalgi är ett farligt vapen som lätt kan vändas emot en själv.

Arne Anka...

Apropå att ägna sig åt nostalgi så håller jag just mig på at försöka ta mig igenom Arne Anka Återuppståndelsen av Charlie Christensen. Detta är mitt tredje försök. Det går inte bra. Jag tillhör den skara som kanske inte älskade Arne Anka på nittiotalet, men som i alla fall oftast hade väldigt roligt då jag läste serierna. Efter Arne Anka gjorde Charlie Christensen Röde Orm, ett mastodontprojekt i svenska mått mätt. Efter det har han haft svårt att hitta hem igen. Han startade två serier, en i fotbollstidningen Offside och en i Dagens Arbete (det var i tidningens föregångare, Metallarbetaren, som först publicerade Arne Anka), som båda var väldigt snarlika Arne Anka. I Dagens Arbete så dök till slut Arne Anka upp i Konrad K, och tog över serien helt så småningom.

Jag tycker det är synd när man försöker göra om en succé, det är inte ofta man lyckas. På nittiotalet hade Charlie Chrsitensen en bra koll på det svenska samhället, och hans Arne blev vass satir. Nu tycker jag bara att han är tråkig och distanserad. Men jag har lovat att skriva en recension av albumet, så jag får ta mig igenom hela.

Nu så

Förra året så såg vi början på något nytt i seriesverige, det började hända små saker och den så tråkiga svenska seriemarknaden fick några nya aktörer, bland annat mitt eget förlag Komika, men också Kolik och Denzin comics, och några till. Egmont började vakna till liv efter en lång och dövande dvala, och blev rejält omruskade då de förlorade rättigheterna till Marveltidningarna till konkurrenten Schibsted och så vidare. Men 2006 var bara en långsam början, den mesta serieutgivningen i bokform bestod av manga och nostalgiböcker (samlad Kalle Anka, samlad Bamse, samlad Kalle Anka, samlad Lucky Luke, samlad Kalle Anka...) för den äldre generationen, utan att för den delen vara serier för vuxna.

2007 kommer vara året då vuxenserieutgivningen kör igång igen. Vi får flera böcker från den franska markanden, några från den amerikanska och några svenska. Vi får grunden till en utgivning som ska fylla ett glapp på 15-20 år i den svenska serieutgivningen, och som dessutom ska hinna med sin samtid. Det blir en utmaning för alla inblandade.